Mer om Esks konsert – 2003

Esk gästade oss under Gladsaxdagen år 2002 och 2003 med konserten Nordens helgon i sånger och legender. 2007 återkom de tillsammans med Dråm (Falsobordone) med konserten Rosor och liljor.

Esk består av:
Miriam Andersén – sång och harpa
Poul Høxbro – enhandsflöjt & trumma/slagbordun

Nordens helgon i sånger och legender
Vikingar, korsfarare och martyrer

De kämpade och dog för kristendomen. De grundade kloster, talade med Kristus och dräpte kungar. På Gladsaxdagen 2003 berättade duon Esk och skådespelerskan Boel Larsson med musikens och diktens hjälp om nordens mest omtalade och mytomspunna helgon.

Konsertprogram:

  • S:T HENRIK († 1156)
    Exultemus in Henrici – invitatorium
  • S:T KNUT LAVARD (ca. 1096-1131)
    Estampie Canutus Lavard – estampie av P. Høxbro, efter sekvensen “Preciosa mors sanctorum”
  • DEN HELIGA BIRGITTA (ca. 1303 – 1373)
    O canale mundissimum – responsorium av Birger Gregersson (1327? – 1383)
  • KNUT DEN HELIGE († 1086)
    Verbum bonum – prosa
  • S:T OLOF (ca. 995-1030)
    Estampie Olaue – estampie av P. Høxbro efter “Alleluia – Sancte Olaue qui in celsis letaris”
  • S:T THORLAK (1133 – 1193)
    Iubar vite luminose Thorlace – responsorium och prosa
  • S:T MAGNUS (1075-1116)
    Nobilis, humilis – “Magnushymnen”

Om helgonen

S:T HENRIK

(† 1156)
Henrik, Finlands skyddshelgon, var av engelsk härkomst och utnämndes till biskop i Uppsala 1152. Följde kung Erik Jedvardsson (den helige) på korståg till Finland, och då Erik återvände, stannade Henrik kvar för att fortsätta omvändelseverket. Efter ett år blev han mördad av en omvänd hedning.

Han begravdes i Nousis, varifrån hans ben överfördes till den åt honom helgade domkyrkan i Åbo år 1300.

S:T KNUT LAVARD

(ca. 1096-1131)
Knut Lavard, hertig av Slesvig, Danmark, var brorson till S:t Knut och far till Valdemar den store. Mördades vid Ringsted av sin kusin och rival om kungatronen, Magnus Nielsen. Kanoniserades 1169, skrinlades i Ringsteds kyrka 1170.

DEN HELIGA BIRGITTA

(ca. 1303 – 1373)
Birgitta Birgersdotter, grundare av Birgittinorden (Ordo Sanctissimi Salvatoris) och europeiskt skyddshelgon, föddes in i en av Sveriges mest betydande stormannafamiljer. Vid sju års ålder hade hon sin första vision. Vid tretton års ålder blev hon bortgift och fick med tiden åtta barn. Hon samlade omkring sig en krets av lärda och fromma män. Under några år var hon hovmästarinna åt kung Magnus Eriksson och drottning Blanka.

Efter makens död hängav hon sig åt sitt religiösa kall och började nedskriva sina uppenbarelser, vilka fick stor spridning.

Från 1350 vistades hon i Rom för att utverka tillstånd att grunda sin orden; hon avled där efter en resa till det heliga landet. Året därpå flyttades hennes kvarlevor till klostret i Vadstena. Hon kanoniserades 1391.

KNUT DEN HELIGE

(† 1086)
Knut, Danmarks skyddshelgon, blev kung av Danmark 1080. Han stödde kyrkan och försökte införa tionde. Dödades med lans i S:t Albans kyrka i Odense under ett folkuppror.

År 1095 flyttades hans stoft till den nybyggda kyrka som fick hans namn. Kanoniserad och skrinlagd 1101.

S:T OLOF

(ca. 995-1030)
Olav Haraldsson, Nordens första helgon och Norges skyddshelgon, var norsk kung 1015-1028.
Han började sin bana som viking i Östersjön och drog även på vikingatåg till England och Normandie, där han omvändes till kristendomen. Gifte sig med Olof Skötkonungs dotter Astrid. Genomförde kristnandet av Norge och enade riket genom att göra slut på de återstående småkungadömen som ännu fanns.

Hans fiender allierade sig med Knut den store av Danmark och fördrev honom ur landet. Efter två års landsflykt i Gårdarike återvände han till Norge med en här, men möttes av överlägsna styrkor och stupade i slaget vid Stiklestad.

Hans skrin i Trondheims kyrka blev ett av Nordens främsta vallfartsmål.

S:T THORLAK

(1133 – 1193)
Thorlak Thorhallsson, biskop i Skalholt och Islands första helgon, studerade i Paris och Lincoln, England. Han blev abbot för Thykkvibø kloster, vigdes till biskop av ärkebiskop Eystein 1178 och ägnade sig fram till sin död åt kyrkliga reformer. Skrinlades i Skalholt domkyrka 1198 och helgonförklarades av alltinget 1199.

S:T MAGNUS

(1075-1116)
Magnus, jarl av Orkneyöarna och dess skyddshelgon. Blev enligt legenden tvingad att delta i vikingatåg, men stannade kvar på skeppet och sjöng hymner. Efter att ha vistats i Skottland vände han hem till Orkney för att fördela sitt fädernearv med kusinen Håkon, som lät halshugga honom.

Han begravdes i Kirkwall och helgonförklarades 1135.

Bookmark the permalink.

Comments are closed.